II
Det kan ligga ömhet
i ett slag över örat
Män stavas stort
Fäll och låt falla
Ta för dig du
på bröst och lår
Det regnar på folktomma gator
Vem lyssnar på näktergalen i skogen?
Vi är förlorade själar
Det är inga hjärtslag som slår över kinden
och de hjärtslag som hittar ut
faller offer för rasande örnar
eller flyger vilse och dör långsamt bort
Bind en krans runt vår blekta skrud
en runväv av hemliga tecken
Låt den tiga för den som inte förstår
Låt den tala och fylla vår tystnad med sång
(Vi skar själva ut våra tungor)
Om tusentals duvor lyfte mot skyn
kom kanske en fram till slut
och räddade sedan oss alla
Umeå
Den trettioförsta augusti 2008
